fredag 26 oktober 2012

NordNorska versionen av gangam style är Fågeldansen

Jag har varit riktigt riktigt kass på att blogga det senaste året, ide torkan har hängt i sig alldeles för länge känner jag och det börjar bli dags att ruska liv i fanstyget igen.

Jag skulle gissa på att hjärnsläppet beror på att jag har varit och fortfarande är i ....som min kollega Kicki skulle säga......den där äckliga rosa-moln-kär-så-gud-förbannat-världen.
Well I`ve got news for you tanten....jag lär nog inte komma ner därifrån förrän napalmen sprutar upp ur ytan och blåvalen får vingar och flyger till himmeln.

En annan anledning är att det händer så mycket till vardags hos oss, på ett bra sätt. 3 av barnen har börjat på japangympa och hoppar i karatepyamasen varje torsdag och söndag och åker till Nolia för att lära sig spöa skiten av vem som eventuellt skulle pröva sig......
Ett av barnen trodde att "yess nu har jag börjat karate nu är jag Jet Li" bara så där på sekunden. Minsta barnet på 6 år är gode besviken för att hon inte får börja träna före hon blir 8, ett litet plåster på såret fick hon och började med innebandy istället.
Sen har vi kör och IOGT och Ville bowlar och nu har Sunniva bestämt sig för att hon ska börja på dansskola......Misstänker att hon tror hon ska på Gangam style lektioner....heheh att en sån låt kan bli så poppis är över mitt fatteämne.

NordNorska versionen av gangam style måste ju vara fågeldansen. Jag föreslog för mina 2 norska kolleger att vi skulle pimpa fågeldansen och göra en youtube version på den, och sen lägga ut på youtube och grisespöa gangam stylen :)

Själv är jag sugen på att börja nåt kul jag med. Jag är faktiskt den enda i familien som inte har en fritidssysselsättning, om man bortser från gymmet som jag är fast bestämd på ska leda till bikini fitness til våren. HAHAHAHA in my dreams ... Iallafall, i det tempot jag håller nu, fast jag har faktiskt giltig ursäkt då jag just legat hemma med feber.

onsdag 3 oktober 2012

Värdelösa ursäkter=inte ens lite nödvändig

Kom till att tänka på en grej här.
Varför är det så att vuxna människor känner att dom inte kan säga som det är, utan ljuger om varför?
Om jag har en avtal med någon, är det inte nödvändig att komma med en värdelös påhittat ursäkt....säg för fan att du inte ides.
Är väl ingen skam att ändra sig och jag har ingen som hellst problem med att folk ändrar sin mening...även om det är i sista minuten är det helt ok för mig.
Men ljug inte, för det är nåt jag har svårt för att svälja.
Mitt liv är inte ens lite schemalagt....eller jo med 4 barn i huset är det nödvändig med lite planering för att hinna med fritidsaktiviter och läxer.....
Mitt liv när barnen inte är med är mycket impulsivt och inte planerat för fem flate öre.
"jag är mere sugen på att slöa på soffan under en filt i kväll alldeless ensam och kolla på tv" är en helt acceptabel anledning för mig ...." jag ids it" är också en helt acceptabel ursäkt.....jag kan även, utan problem, acceptera.."du är så tråkig att jag tänker vara med någon anna" och det helt utan att bli ens lite arg, eller hålla det mot någon vid en senare anledning....
Folk får mena-tycka-tro-göra och säga precis vad dom vill....