Kom till att tänka på en grej här.
Varför är det så att vuxna människor känner att dom inte kan säga som det är, utan ljuger om varför?
Om jag har en avtal med någon, är det inte nödvändig att komma med en värdelös påhittat ursäkt....säg för fan att du inte ides.
Är väl ingen skam att ändra sig och jag har ingen som hellst problem med att folk ändrar sin mening...även om det är i sista minuten är det helt ok för mig.
Men ljug inte, för det är nåt jag har svårt för att svälja.
Mitt liv är inte ens lite schemalagt....eller jo med 4 barn i huset är det nödvändig med lite planering för att hinna med fritidsaktiviter och läxer.....
Mitt liv när barnen inte är med är mycket impulsivt och inte planerat för fem flate öre.
"jag är mere sugen på att slöa på soffan under en filt i kväll alldeless ensam och kolla på tv" är en helt acceptabel anledning för mig ...." jag ids it" är också en helt acceptabel ursäkt.....jag kan även, utan problem, acceptera.."du är så tråkig att jag tänker vara med någon anna" och det helt utan att bli ens lite arg, eller hålla det mot någon vid en senare anledning....
Folk får mena-tycka-tro-göra och säga precis vad dom vill....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar