Jag är värdelös

Dagen i dag starta egentligen bra, min son hade kommit ned i min säng under natten å ville ligga å prata lite i sängen innan vi steg upp. Barnen var underbart duktiga och Sunniva fick mig att skratta på väg till skolan. "mamma någon seeeeer på dig" vem undrade som jag "zoom zoom" svara hon då vilket är hennes alter ego...Iof inte så rolig, men om man lägger till hennes kropps språk blev det hysteriskt roligt.
Sen då jag kom till jobbet fick jag värdens läge att mail-rape Andreas, ett läge jag självklart utnyttjade.
Men jag kände i morgest att jag blev tvärless vinter, kyla och mörkret, i dag är verkligen läge för goda nyheter.
Jag längtar riktig riktig mycket till sommaren, vilket påminner mig om roadtrips jag var med om förra året.
Jag har världens sämsta lokalsinne, vi hade varit i finnland, då vi kom över på rätt sida av gränsen igen skulle vi ha lite käk innan vi starta hemåt. Vi tänkte vi kunde ta med lite kaffe på vägen å jag sa att men då stannar vi bara förbi macken på väg hem, å peka i den riktningen jag kände att Pite låg i.
Men nej Pite låg åt andra hållet, då jag neka för d fick jag besked om att luta mig åt sidan å kolla skylten med Finnland på.
Det tog ungefär 2 år innan jag kunde peka rätt på byxtorget inne från jobbet.
Jag har giltig ursäkt, jag är van vid att orientera mig efter fjäll och hav....här är d flat.
I Norge har man alltid en stup brant fjällsida på ena handen och havet på andra, när man ska hem är d bara att byta plats på hav och fjäll så är d klart.
Sen har jag en episod då jag skulle skjutsa en kompis till kallax. På väg till kallax körde han eftersom det var hans bil, men jag håll stenkoll på vägen så jag skulle lyckas hitta hem igen sen....trodde jag...
Micke surra på i bilen....å sen svänger du bara där å då kommer du rätt......
Det är inte bara att svänga, man måste ju komma ihåg vars man ska svänga också.
Jag sikta in mig på Antnäs för där hade jag iallafall varit förbi 2 gånger förrut.
jag körde och körde och körde och tänkte hur långt var d dit egentligen...plötslig kommer skylten med Älvsbyn/Pite ...Yes tänker jag nu är jag nära.
Plötslig kommer ett nytt skylt...Älvsbyn...?... vars fan tog Pite vägen.
Jag ser en liten smal väg som går åt vänster, men bra då kör jag upp där, d är säkert en trafikplats så jag kan orientera mig. Jag tvärvänder bilen...Sen kommer skylten som får mig att förstå att här är ingen trafickplats utan vägen går rakt upp på E4.
ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ vars var jag på väg ? Pite eller Lule, nåja vi får väl se tänkte jag, jag har full tank på bilen och ska inte vara på jobb för om 12 timmar.
Men jag var på rätt väg, oi vad jag kände mig duktig då.
Det är inte bara det här jag är värdelös på. Det finns en grej jag är ännu sämre på. Datum....Jag har ingen siffra på hur många gånger jag har fått smörja ordentlig för mamma för att jag glömt bort hennes födelsedag. Jag kommer inte ihåg sånna här grejer. Då jag hade varit gift i 1 år, kom jag ihåg att vi hade haft 1 års bröllopsdag en vecka för sent. Jag tror d tog 4 år innan jag lyckades gratta min x-man på dagen hahaha. Jag har så svårt att komma ihåg sånna här grejer, vet inte hur många gånger jag har varit igenom sånna här episoder...."vet du vilken dag d är i dag?"....ööööhhhh... Måndag..? eller.."det är min FÖDELSEDAG" ...Shit..:S.... Jag vill med detta säga att det är inte för att d inte är viktig, det är inte för att jag inte bryr mig, det är för di jag har så mycket annat att tänka på att jag filtrerar bort en massa. sen säger jag lika gärna först som sist, GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN PÅ FÖRSKOTT TILL ALLA JAG KÄNNER, å det här gills för resten av året, å nu kan ingen komma å säga att jag inte har ansträngt mig.