Jag ska härved avkräfta världens största myt för er alla.
Man har ju alltid hört att det är från barn och fulla folk man får höra sanningen......
Tänka till nu ett tag..
För er som har barn, som jag har, hur många gånger har ni inte hört barnen försöka ljuga ifrån sig nåt dom har gjort....eller att dom gullar med dig för att dom ska ha nåt förslag igenom....
Massor av gånger i mitt tillfälle.
Sen har man onyktra folk.
Med handen på hjärtat är d några av er som aldrig blivit överkänslig i fyllan?
Som vaknar morgonen efter å tänker " men vad fan är det för fel på mig varför sa/gjorde jag så där"
Nu vet jag om att man blir töffare i onykter tillstånd och möjligen vågar säga grejer man inte vågat säga förut, men jag kommer aldrig ta det folk säger åt mig i onykter tillstånd för 100% sanning.
Jag litar hellre inte på att min dotter menar att hon hatar mig när hon säger det, för jag vet att hon hatar inte mig utan det faktum att läxorna måste göras.
Eller att nej det var inte mig som åt upp chokladen när jag ser bevismateriale i munviken.
Det jag vill fram till är att nu kan d finnas ett spår av sanning i det som sägs i fyllan, det kan även vara att det är sant med, men jag ska tro på det den dagen jag får samma mening i nykter tillstånd.
Jag påstår inte att folk ljuger för mig hellre , jag säger bara att möjligen kan det vara så.
Jag har själv sagt sanningen i onykter tillstånd, men har också vid tillfällen tänkt sen att jag mena ju inte det.
Så nu vet ni hur det ligger till med den myten.
Finns fler myter jag tänker avkräfta fast det är en annan femma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar