Jag kom till att tänka på det här med skillnad i språken.
Eftersom jag jobbar med Danskar, Svenskar, Finner och Nordmänn kan det snabbt bli språk förvirring.
Säger man "luren" till en nordmann tror han du menar snoppen.
Har en kollega som brukar säga "men du som är sån en rar tös" åt mig. Som nordmann måste jag alltid fråga om han menar på norska eller svenska. Rar tös på norska blir "konstig slampa" på svenska, så det gäller att akta sig vad man säger..... han tycker som lite av båda.... Sen har du ju bäsj, man kan inte under någon omständigheter gå in på en norsk krog å fråga efter en bäsj...(bäsj=bajs)
Sen är det ju ett välkänd fenomen att nordmen tror svenskar är dum i huvudet och visa versa.
Jag är inte säker men jag tror jag kommer ihåg att danskerna är på svenskernas sida här å tror nordmän är dum i huvudet, vilket möjligen kan bero på att norge var ägd av danmark och sen av sverige till unionsupplösniongen i 1905.Jag har en teori om att svenskerna fortfarande går å känner att dom äger Norge, vilket iof delvis stämmer, det är sveriges fel att norge inte är bredare än 1600 meter på det smalaste.
Jag får höra rätt som det är "men du är ju norsk, du har en giltig ursäkt för att komma med sånna dumheter". På det viset kan jag säga hur mycke idiotisk jag vill eller klanta mig som bäst jag kan, jag är ju norsk= giltig diagnos.
Kom ihåg då jag just flyttat hit och var gift. Mitt x hade parkerad på P-däck nedanför jobbet, tidlig om morgonen innan det kom så många andra bilar. Senare på dagen skulle han ned å vrida på P-skivan, då han håller på med det här kommer en p-lisa å säger"hörru du står över 2 fällt här du måste parkera om bilen, du parkerar ju som en norrman" varpå mitt x svarar " jammen eg e jo norsk". p-lisan vikte sig dubbel av skratt, å jag tänker att mitt x är anledningen till att P-etaten i Pite har fått bekräftat sin största myt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar