Less is more

Barn är konstiga. Jag har alltid så dålig fantasi när det kommer till middag, så jag brukar fråga barnen vad dom själv vill ha att äta. Det finns mycket mellan himmel och jord man kan välja på då, utbudet är hur stort som helst, av olika anledningar fruktar jag aldrig att jag kommer behöva stå å slava på köket i timmar för att uppfylla doms önskar. 8 av 10 gånger är önskemålet gröt. Helt vanlig risengryns gröt. Gröt är inte mat....det kan knappast karakteriseras som bukfylla. Man äter det och är precis lika hungrig efter en timme, men fine by me så länge jag inte behöver anstränga mig i köket klagar jag inte.
Jag brukar handla i staden när jag har barnen så vi hinner hem snabbare, å kan umgås istället för att stå i kassan på ICA. Vid det här läget har iallafall ni som läser min blogg förstått vilket förhållande jag har till kassan på Ica och dess användare....ingen ide att upprepa dåliga minnen nu..
Det jag egentligen skulle berätta om var vägen tillbaka från Ica.
Jag runda hörnet på frisörsalongen som ligger på hörnet där vid Hamnplan, å en grej är säkert less is more.... det kommer en kille från motsatt håll....jag är den sista som ska gnälla om piercingar och tatueringar, eftersom jag är innehavare av fler stycken själv,  men det är nånting som heter att begränsa sig själv.
Möjlig jag är så gammal nu att jag har blivit av läggs, men när blev det snyggt att se ut som en nåldyna i ansiktet? Även om det var ett snabbt möte på hörnet hann jag inte räkna mer än 4 hål i kinderna och på hakan, och det såg även ut som att han hade tryckt dit dom för hårt för d bula som ut runt piercingen, sen undrar jag  om det inte var en av öglorna till ankarkättingen till Stenaline han hade snott som hängde å dingla i näsan på han. jaja var sina böjelser säger då jag...å sätter mig i mitt glashus och kastar sten å funderar på vad jag ska tatuera nästa gång