Så var vi över i Mars månad och den allmänna skaran känner paniken krypa på för allt fläsk som samlat sig runt midjan under vinterhalvåret.
Simhaller och träningsstudiorna är fyllt till trängseln med folk som vill se bra ut till sommaren.
Alla tidningar är proppade med information om hur man ska äta och hur man ska få magruter och hur man ska träna för att få den perfekta kroppen innan sommaren. Låt oss se nu, Mars-april-maj.....3 månader kvar innan kläderna ska av, å jag har en dålig nyhet till er alla. Glöm det...not gonna happen... Du kommer inte få magruter på 3 månader, du kommer inte hinna banta ned dig på 3 månader, du kommer INTE få en perfekt kropp på 3 månader.
Varför...mjo möjligen för att i fjol så träna du panisk i 2-3 månader, sen kom sommaren och semestern och vart enda kilo du har banta ned mellan januari och maj är tillbaka, sen kommer hösten å då bryr du dig inte, du ska ju ändå linda in var enda valk i tjocka vinterkläder, ingen kommer att se dom. Sen kommer julen, å vi vet ju alla vad som händer då.
Jag blir så sinnesjukt provocerad av alla bantnings piller som det reklameras för, överskriften "gå ned i vikt sittande i soffan" får mig att se rött. Nu kommer jag med dålig nyhet nr 2, det finns INGET, jag menar verkligen INGET lätt sätt att få en bra kropp på. När jag först är på G här kan jag komma med dåliga nyheten nr 3 på en gång, Det är inte att banta ned sig som är svårt, det som är svårt är att hålla vikten nere sen. Det jag ska säga nu kan låta som att jag skryter av mig själv, å nu gör jag ju det med.
Men jag tänker som så att när jag iallafall lyckas med en grej i livet, så kan jag lika gärna erkänna att jag är rätt stolt av det med först som sist.
Det tog mig ett halvår att banta ned mig 15 kg, för 3 år sen, efter det har jag hållt vikten stabilt, jag säger inte nu att jag har en perfekt kropp för det har jag då absolut inte, men jag har inte längre besvär med att röra mig runt, eller ta mig ur soffan, och jag skäms inte längre för att visa mig i bikini.
Det har inte varit lätt, Det har varit försakelser och benhård träning. Sen måste man hålla ett jämnt tempo för att hålla efter.
Det hjälper inte att dricka en cola light och sen vräka i sig en dubbel cheesburgare med extra pommes till och sen tro att det hjälper.
Det hjälper hellre inte att svälta sig ned till önskat vikt, sen börja äta igen. Enda som händer då är att man är tillbaka igen till gammal vikt + några extra kilo innan man kan stava S-K-R-Ä-P-M-A-T.
Men nu ska jag komma med en god nyhet till er alla. Varför ska man gå runt å se ut som modeller? Varför ska man vara supersmal? Varför ska det vara nödvändigt att gå runt å se ut som om man bor i ett land drabbat av värsta hungersnöden?
Jag är så sjukt less på att läsa/höra om att nu har jag tränat och nu har jag ätit en sallad och nu har jag gått ned ännu ett kilo. All ära till dom som lyckas och jag tycker det är jättebra att folk gör det som får dom att må gott med sig själv.
Det är inte vad alla andra tycker som betyder nåt, utan vad du själv tycker.
Tycker du om dig själv, strålar du och blir automatisk vacker vara sig om du väger 50 eller 100 kg.
Strunta i tabloiderna, strunta i alla elaka kommentarer, strunta i om din mamma kallar dig tjock.
DU ÄR FAKTISKT VACKER ENDAST I KRAFT AV DIG SJÄLV!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar