Har funderat lite på det senaste.
Varför är alla så upptagen av att alla ska tycka om dom? Jag har flera vänner (som förmodligen kommer läsa det här) som är väldig brydd över "vad skulle dom andra säga om dom fick reda på det här?"eller "det dom säger är inte sant jag måste försvara mig" Sen börjar dom svettas i rövspringan... men orka....
Jag kunde inte brydd mig mindre om vad andra måste tycka och tänka om mig. Vill du hata mig eller sprida rykten om mig, tar jag det faktiskt som en komplimang. Att jag endast med att vara mig själv kan få folk att spendera energi på att prata om mig eller ogilla mig er ju helt jävla underbart.
Jag vet inte om någon som pratar illa om mig eller ogillar mig för tillfället, men nu kan jag garantera att dom finns där nånstans. Det är inte därför jag skriver det här. Anledningen till att jag skriver det är att jag kommer ihåg från då jag var liten å betedde mig som en skitunge och min mamma sa " nu får du allt lugna ned dig tänk på vad grannen skulle säga, det behöver ju inte låta som att gale-mathias bor här"
Ja å varför ska man bry sig om vad grannen säger....är inte ens egen lycka viktigare än vad grannen skulle säga? Vill man, så får man oberoende av vad andra måste tänka.....
Kör hårt, du lever bara en gång.
Helt rätt! Jag tycker dock det är så svårt att inte ta åt mig när man får höra på omvägar att den ena eller andra har sagt si och så om mig. men jag försöker ai alla fall att inte bry mig!
SvaraRadera