Inte ens jag kan segra över tyngdlagen

I går hörde jag någon säga: jag skulle önska jag var tonåring och kär igen.....ALDRIG I LIVET tyckte jag.
Jag tror att tonåren är den värsta tiden i ens liv. Finnar, valpefett, armar och ben som inte passar ihop ,föräldrar som är pucko, osäkerhet... å herregud den osäkerheten.Enda fördelen med tonåren var att tuttarna fortfarande satt där det var meningen att dom skulle sitta, numera spenderar jag en kvart om morgonen på att leta reda på dom i armhålan, bara för att försäkra mig att dom fortfarande är där. Nä riktig så galet är det då inte, men inte ens jag som häxa är kan slåss mot tyngdlagen.
Då jag passerade 30 för snart 3 år sen, hade jag en aldrig så liten ålderskris, jag tyckte det var hemskt att jag skulle säga att jag var 30-nånting istället för 20-nånting. Nu har jag strax spenderat 3 år i 30-åren, och har upptäckt att det är ju faktiskt awesome att vara 30. Jag är gammal nog till att vara med på allt, men fortfarande ung nog till att bli tillfrågat om att visa legitimation på systemet. Jag trodde inte jag skulle märka någon annan skillnad mellan 20 och 30 än att jag ville bli tvungen att samla vuxenpoäng.
Jag har aldrig varit så säker på mitt eget värde och trott så mycket på mig själv som jag gör nu.
Jag bryr mig inte så mycket ifall folk tycker om mig eller inte. Nog får folk ogilla mig och även hata mig om dom vill, jag kommer inte lyfta en finger för att ändra på det. Med all den här säkerheten vet jag med säkerhet om jag är kissnödig eller kåt. (mamma skulle du råka va här, så läste du inte det jag nyss skrev, du bara inbillar dig) och jag vet vad jag vill. Eller, jag har då ännu inte klurat ut vad jag ska bli när jag blir stor, men det är okej antingen så hittar jag min nisch i livet innan jag dör eller så gör jag inte det. Just nu så koncentrerar jag  mig på att vara minst möjlig puckad i min dotters ögon, dottern som strax är i tonåren, och för att citera min mamma "blir hon hälften så illa som dig, har du en hel del att göra, för du fröken var en pain in the ass". Sen så sitter min pappa i soffan å skrattar när min lillbrud får ett raseriutbrått å pekar på mig : "höhöhöhöhh hon är som diiiig" och jag ser riktig att han tänker tillbaka på då han sa åt mig att han hoppades jag fick barn engång som betedde sig på samma sätt som mig.
Det viktiga nu är att jag inte glömmer bort att kossan har varit kalv.