Eldflammor, dieselrök och undergång

usj usj usj...I dag är det ingen bra dag alls, ligger i fosterställning i sängen endast avbrutit av en och annan sväng till toan för att kräkas. En gång i månaden avskyr jag verkligen att vara en del av den kvinnliga befolkningen. Det är inte bara att man känner sig stor och tjock och upplåst, eller att man trycker i sig en hel hög med choklad och får fullt med finnar, eller att ryggen värkar, eller att man mycket hellre skulle grava ut  tarmarna med sked än ha så här ont i magen.......
Det värsta är att man blir ju knäpp i huvudet och låter d gå ut över alla som skulle råka ha så otur att befinna sig i närheten.
Var minsta lilla bagatell blir värsta världsproblemet.
Grinar över inget, blir rosenrasande över smågrejer, och sen skäms man över att man kan bete sig på så sätt.
Jag kan kontrollera det allra mesta, men vi har alla våran nemesis och min är hormoner.
Vi kommer inte alls överens, hormonerna gör sitt yttersta för att jag ska må illa och  jag gör allt för att strypa den.
När d håller på som värst å rasa i kroppen, kan jag faktiskt förstå att Mens blir kallat temporär sinnessjukdom, jag kan nästan förstå att d finns kvinnor i världen som har blivit frikänt för mord pga det här.
Nu är d inte riktig så galet för mig, jag skulle nog inte gå till ytterligheter, men man blir luddig i huvudet.
Eldflammor, dieselrök och undergång....egentligen kan man inte annat än att skratta åt sig själv.