söndag 30 januari 2011

Herregud vilken unge hahahaha

Vaknade innan barnen i morse, på en söndag, det händer inte ofta.
Inte tror jag barnen var speciellt nöjd med det hellre eftersom dom inte kunde vara "påhittig" innan jag vaknade...hehehe.
Fint väder var det iallafall och vi bestämde oss för att gå i skogen å grilla oss en korv.
Jag kilade iväg på affären å handlade det nödvändiga typ korv, marshmallows, keks och mjölk till den varma chokladen.
Sen trampa vi iväg oss mot lill-skogen.
Mitt i skogen börjar mitt dårliga lokalsinne å träda i kraft.
Sunniva var på väg att svänga av scooter leden men jag ropade till henne att det var bättre att gå rakt fram.
Fick frågan om jag var säker på det, jo tyckte som jag. Så vi fortsatte, efter en bit kom vi till en korsning å sunniva frågade vilken väg vi skulle gå......ööööhöhhhh....var allt jag lyckades kläcka ur mig......snyyyygt mamma, vi skulle lyssnat på mig sa hon. Vilket jag var överens om.
Magnus var som en liten soldat framför oss, han marscherade i takt 1-2-1-2-1-2-1-2 sen vänder han på sig å plaffar ned mig och sunniva med ett låssas automatvapen.
Vi fortsatte ett tag till och änder upp intill E4, Då tyckte jag att vi bara skulle gena igenom skogen, men sunniva tyckte vi skulle gå 2 meter längre fram å fortsätta efter scooterleden (vad då scooter led jag såg ingen).
Nog en gång lyssnade jag inte på min dotter å trampa oss igenom skogen, snön hållt barnen men jag sank till knäna på vart enda steg.
efter 30 meter såg jag scooter leden .....hon hade rätt nog en gång.
Jaja extra gratis träning säger vi då.
Till sist kom vi då fram dit vi skulle å fick grillat båda korv och marsmallows, för eld kan jag göra.
Sunniva sa att nu fick jag faktiskt lyssna på henne när vi skulle tillbaka, vilket jag snällt gjorde.
Hon lede oss snabbt ut av skogen på no time at all.
Sen sa hon åt mig "mamma jag såg att du försökte gå åt vänster där nere, vad duktig du var som följde efter mig" hahaahahaha unge....
Jag är iallafall glad hon inte har ärvt mitt lokalsinne, men nu vet jag ....med henne kan jag alltid vara säker på att hitta dit.
Dagen i dag har så långt iallafall varit mycket bättre än gårdagen, enda skåret i glädjen är att jag måste lämna dom ifrån mig i dag....men om en vecka har jag dom tillbaka :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar